Förtöjning

En gammal sanning lyder: Förtöj alltid mot storm! Javisst, men hur?

Att i en stilla naturhamn lägga ut tre ankare kan vara att överdriva, men i vilket fall som helst bör man vara förberedd på att vinden kan vända och öka. Så länge man är ombord brukar det ordna sig, men lämnar man båten obevakad så gäller den gamla sanningen.

Det finns rekommendationstabeller för tågvirkets tjocklek för olika båtdeplacement och olika förtöjningsplatser men de förblir bara rekommendationer eftersom tågvirkets grovlek inte har någonting med dess brottstyrka att göra.

En 6 mm Dynex -75 lina från Polyropes har samma brottgräns som en 16 mm Polyester Special av samma märke d.v.s. 4200 kg. Därmed inte sagt att den tunna linan är lika lämplig till förtöjning som den tjocka. Den tunna linan har ingen töjning och ger en stum förtöjning medan den tjocka tack vare sin treslagna uppbyggnad fjädrar lite och sliter inte lika mycket på knapar mm.

Treslagen polyestersilke är nog den bästa linan för permanenta förtöjningar tack vare god motståndskraft mot nötning, brott och åldring. Att använda skot eller fallinor till förtöjning är inte lyckat eftersom de är konstruerade för att fjädra så lite som möjligt.

För att minska påfrestningarna på lina och knapar kan man på förtöjningstamparna montera ryckdämpare antigen av metall eller av gummi. De klassiska fjädrarna, som kan gå av, skall alltid säkras med en extra tamp eller kättingstump.

Förtöjningsband, Ankarolina och andra, fungerar bra som ankartamp eller bojförtöjning men, eftersom de är mycket stumma, mindre bra som korta förtöjningar mot land. 

TIPSET!
Knyt aldrig ett förtöjningsband, då knopen kan bli omöjlig att få upp. Banden kan också knipa om de läggs om en vinsch för att t.ex. spela upp ett fastnat ankare. Använd i stället hakar på banden.

Ordlista

Bojten I en boj genomgående stålstång med ögla i vardera änden.

Bygelbult U-format beslag, genomgående och med gängor och muttrar. i vilket lina eller kätting kan sättas fast.

Dragg Enkel form av ankare, ofta ihopfällbart, med 4 armar som ska hugga tag i botten.

Fender Don för alt skydda båtsidan. oftast tillverkad av plast och uppblåsbar.

Halkip Beslag, genom vilket förtöjningslinan ska ledas och hållas på plats vid relingen.

Kaus Beslag av stål eller plast som skoning i öglor på tågvirke mot nötning.

Klys Beslag genom vilket en lina, oftast en ankarlina, kan föras ut.

Knap Don för fastläggning. ofta av klenare linor. tex fall och skot.

Lekare Don som medger att två föremål kan vrida sig oberoende av varandra.

Plätt Tallriksformat mindre skå!ankare av bly med en ingjuten stålstång som fäste för ankarlina.

Pollare Don för fastsättning av förtöjningslina i fören och aktern pä båten

Ringbult Genomgående bult med ögla och ring i vilken lina eller kätting kan sältas fast.

Schackel U-formad bygel av stål som med en bult genom skänklarna förvandlas till en sluten länk.

Splitsa ”Fläta ihop” (skarva) två tågvirkes- eller ställinor, alternativt ”fläta” en ögla i änden (ögonsplits).

Spring Extra förtöjningslinor då båten ligger utefter en brygga eller kaj. ”Förspring” är en lina som går snett akteröver till bryggan från fören. ”Akterspring”går snett föröver från aktern. 

Svaj Ligga ”på svaj” är att vara förtöjd vid enbart boj eller ankare.

Utsatt läge Förtöjningsplals utan skydd ål ett eller flera håll mot sjö- och vind och/eller där hastiga och betydande vattenståndsändringar förekommer.

Öglebult Genomgående bult med öga (ögla) i vilken lina eller kätting kan sättas fast.