Förtöjning

En gammal sanning lyder: Förtöj alltid mot storm! Javisst, men hur?

Att i en stilla naturhamn lägga ut tre ankare kan vara att överdriva, men i vilket fall som helst bör man vara förberedd på att vinden kan vända och öka. Så länge man är ombord brukar det ordna sig, men lämnar man båten obevakad så gäller den gamla sanningen.

Det finns rekommendationstabeller för tågvirkets tjocklek för olika båtdeplacement och olika förtöjningsplatser men de förblir bara rekommendationer eftersom tågvirkets grovlek inte har någonting med dess brottstyrka att göra.

En 6 mm Dynex -75 lina från Polyropes har samma brottgräns som en 16 mm Polyester Special av samma märke d.v.s. 4200 kg. Därmed inte sagt att den tunna linan är lika lämplig till förtöjning som den tjocka. Den tunna linan har ingen töjning och ger en stum förtöjning medan den tjocka tack vare sin treslagna uppbyggnad fjädrar lite och sliter inte lika mycket på knapar mm.

Treslagen polyestersilke är nog den bästa linan för permanenta förtöjningar tack vare god motståndskraft mot nötning, brott och åldring. Att använda skot eller fallinor till förtöjning är inte lyckat eftersom de är konstruerade för att fjädra så lite som möjligt.

För att minska påfrestningarna på lina och knapar kan man på förtöjningstamparna montera ryckdämpare antigen av metall eller av gummi. De klassiska fjädrarna, som kan gå av, skall alltid säkras med en extra tamp eller kättingstump.

Förtöjningsband, Ankarolina och andra, fungerar bra som ankartamp eller bojförtöjning men, eftersom de är mycket stumma, mindre bra som korta förtöjningar mot land. 

TIPSET!
Knyt aldrig ett förtöjningsband, då knopen kan bli omöjlig att få upp. Banden kan också knipa om de läggs om en vinsch för att t.ex. spela upp ett fastnat ankare. Använd i stället hakar på banden.