"Kan jag återanvända min gamla anod ett år till?" 

Ibland kan det vara möjligt, men se till att den är i bra skick innan sjösättning!

Vad är en anod och vad gör den? Vilket material rekommenderas? 

Vilken anod ska man välja – beroende på vattentyp?

Valet av anodmaterial styrs av vattnets salthalt. Använder du fel typ av anod i fel miljö kan skyddet bli ineffektivt – eller till och med leda till ökad korrosion.

Zink – för saltvatten (västkusten)
Zinkanoder är det traditionella valet i saltvatten. De har länge använts för att skydda drev, propellrar, roder och andra undervattensdelar från galvanisk korrosion.

• Fördelar: Stabil och förutsägbar korrosion i saltvatten.

• Nackdelar: Passar inte i sötvatten – får lätt beläggningar som gör att de slutar fungera.

• Används främst på: Västkusten och öppna havsmiljöer.

Aluminium – för bräckt vatten (ostkusten)
Aluminiumanoder är ett allt mer populärt alternativ då de fungerar i både salt och bräckt vatten. De är dessutom lättare och miljövänligare än zink (innehåller inga tungmetaller som kadmium).

• Fördelar: Bred användning, längre livslängd, fungerar både på ost- och västkusten.

• Nackdelar: Fungerar inte optimalt i sötvatten.

• Används främst på: Östersjön, skärgårdsmiljöer, ostkusten.

Magnesium – för sötvatten (Mälaren & insjöar)
Magnesium är den mest oädla av de tre anodmaterialen, vilket gör den mycket reaktiv – perfekt i sötvatten där korrosionsrisken annars är låg och andra anoder inte aktiveras tillräckligt.

• Fördelar: Ger skydd i miljöer där andra anoder inte fungerar.

• Nackdelar: Slits snabbt om den används i salt- eller bräckt vatten – överkorrosion kan skada metallytor.

• Används främst i: Mälaren, Vänern, Vättern och andra insjöar.

OBS: Bräckt vatten (t.ex. Stockholms skärgård) kan variera kraftigt i salthalt beroende på plats och tidpunkt – därför är aluminium ofta det säkraste valet där.

Anoder är förbrukningsmaterial och har som uppgift att offras för att skydda båtens mer värdefulla metalldelar från korrosion. Därför behöver de bytas regelbundet – inte bara ses över.

Byt när cirka 50 % är förbrukad
En bra tumregel är att byta anoden när ungefär hälften av materialet har offrats. Om du väntar för länge och anoden är nästan helt borta, riskerar du att galvanisk korrosion börjar angripa metallen som anoden skulle skydda – till exempel drev, propeller eller roder.

Vita beläggningar kan försämra funktionen
Om anoden ser ut att ha en vit, kritliknande beläggning på ytan (vanligt i söt- och bräckt vatten), kan det vara ett tecken på att den inte fungerar som den ska. Beläggningen bildas av oxid eller mineralutfällningar från vattnet och kan isolera anodens yta, vilket försämrar dess förmåga att leda ström och skydda andra metaller.

I vissa fall kan en sådan anod räddas genom att rengöras. Men det är viktigt hur du gör det.

Använd alltid en rostfri stålborste vid rengöring
Vid rengöring av anoder bör man inte använda en vanlig stålborste, eftersom dessa ofta är tillverkade i kolstål. När du borstar med kolstål riskerar du att små partiklar från borsten fastnar på anodens yta. Dessa partiklar kan reagera kemiskt med vattenmiljön och bilda rost eller påbörja korrosion direkt på anoden.

Det här kan i sin tur leda till att anodens skyddsfunktion försämras eller helt uteblir.

En rostfri stålborste däremot, har en mycket högre motståndskraft mot oxidation och lämnar inte kvar reaktiva partiklar som kan orsaka problem. Du kan också använda sandpapper eller en mjuk borste, men rostfri stålborste är det mest effektiva alternativet om beläggningen är hårdare.

Kontrollera anoderna regelbundet
Ett bra tillfälle att inspektera anoderna är vid sjösättning och upptagning. Vid längre båtsäsonger, särskilt i saltvatten, bör de även kontrolleras under säsongen – exempelvis vid dykning eller lyft.

Anoder finns i många olika storlekar och former beroende på var de ska sitta och vad de ska skydda. De är placerade på specifika ställen där metallkomponenter är nedsänkta i vatten och där risken för galvanisk korrosion är störst.

Här är några vanliga platser där anoder används på båtar:

Drev och utombordare: Dessa består ofta av aluminiumlegeringar som är känsliga för korrosion, särskilt i salt- eller bräckt vatten. Anoder placeras vanligtvis:

• På propellerhylsan

• På skäddan

• På växelhuset

• Inbyggda i kåpor eller växelhuset beroende på modell

Sköldar (transom plates): Inombordare med drev har ofta en sköld där drevet är monterat. Skölden är av metall och utsätts direkt för vattenkontakt. Här sitter ofta en större eller utbytbar plattanod.

Trimplan: Eftersom trimplan ofta är tillverkade i rostfritt stål eller aluminium och befinner sig ständigt i vattnet, utrustas de med egna anoder. Dessa monteras direkt på trimplanen för att skydda både planens material och infästningen i skrovet.

Kylvattensystem (inombordare): Vissa inombordare har interna anoder, exempelvis i värmeväxlare, avgassystem eller kylmantlar. Dessa skyddar mot invändig korrosion där saltvatten cirkulerar. De kallas ofta för "motoranoder" eller "värmeväxlare-anoder".

Roder: Roder, särskilt i metall (t.ex. brons eller rostfritt stål), behöver skydd eftersom de är i direkt vattenkontakt och ofta elektriskt kopplade till andra delar av båten. Anoder monteras antingen direkt på roderbladet eller i närheten.

Propellrar och axlar: Propelleraxlar i metall är känsliga för korrosion, särskilt vid skrovgenomföringar där galvaniska strömmar kan uppstå. Här används ofta ringformade axelanoder eller propelleranoder som monteras direkt på axeln eller propellernavet.

Övriga undervattensdetaljer: Andra metalldelar som skrovgenomföringar, kylintag, bogpropellrar eller bogankarsystem i metall kan också behöva egna anoder, beroende på hur båten är byggd och vilka material som används.

Använd vår motorsök för att ta reda på vilken anod som passar till just din motor och drev.